Måste man ha varit där för att verkligen förstå?

Ja det var en fråga som dök upp under föredraget för lärarna på skolavslutningen...
Svaret är rätt blandat så vi genom media ständigt blir påminda om hur fattigt människor kan leva i Afrika. Främst är det väl "bli fadder"-reklamer som visar bilder på barn i  slumområden och allt detta gör ju att man blir medveten. Men för att verkligen förstå, känna lukten av en soptipp som är över 20m hög, komma hem till en familj i slummen på fem personer som bor i ett rum med två sängar, se människona på gatorna, hålla barnen i händerna... Det träffar rakt i hjärtat!
Nu är det viktigt att jag inte blir missförstådd. För visst kan man bli träffad rakt i hjärtat hemifrån med och känna att man vill hjälpa till på olika sätt och faktiskt göra det! Men det är en helt annan sak att ha varit på plats.
Amanda

Jambo Bwana på torget!

Igår när jag var på stan såg jag Nelson och hans fru stå och sälja julpynt och annat fint på torget. Självklart gick jag fram och hälsade och mitt redan bra humör steg till tusen! Vi sjöng jambo-låten mitt på torget här i Eslöv och pratade om resan. Väldigt trevligt och glädjen ligger fortfarande i!

 

 

Amanda


Julavslutning

Då var denna terminen slut och snart även året.. Det har varit ett fantastiskt år för min del!
Efter avslutningen höll Erika och jag en presentation av vår resa för lärarna. Vi ville ha det lite spontant, inte en typisk reseåterberättelse och berätta om vad vi gjorde dag ett, två o.s.v. Så vi berättade kort om bakgrunden till resan och sen kom allt bara från hjärtat! Magnus fick en applåd trots att han inte var där när vi talade om vilket grymt gäng han samlat ihop! Det kändes som om många blev rörda och vår "taktik" blev ett rätt så vinnande koncept såhär för lärare en julavslutning!

Amanda


Ankomsten

Ur min resedagbok:

"Byggnader från ovan. Tropiska träd  börjar anas, torra av klimatet men så vackert utformade. Kronan, grenarna, stammen och med ett duns! greppade hjulen jordens yta. En ny kontinent. Ett nytt land. Jag andades in ett djupt andetag och tänkte "Nu är det på riktigt, det händer!"

Luften är fuktig, det tropiska klimatet går inte att ta miste om. När vi kom igenom den sista passkontrollen var det som att slå mot en osynlig vägg och väl på andra sidan går allting i slowmotion. Hur människorna rör och för sig. Står och väntar på sina väskor, pratar lite, går en bit. Så olikt oss som otåligt och stressade hejar fram våra väskor.
Synen var fantstiskt fascinerande, på ett sätt som iaktagelsen av en ny kultur kan vara!"

När vi kom fram till vårt boende fick vi oss en mindre chock. Standarden var helt olik det vi är vana vid hemma! Men redan efter att vi fått packa upp och bekanta oss lite gillade jag det. De sista dagarna sa vi alltid "Home Sweet Home" när vi kom hem efter dagen!
FOTO: Oliver Persson
Avfärd från Stadshuset den 17 november.
FOTO: Oliver Persson
På Kastrup. Alla ungdomarna och Nelson!


FOTO: Oliver Persson
Elin, Kristina från Eslövsbiståndscenter och Matilda på flyget till Amsterdam.
FOTO: Oliver Persson
Erika och jag en stund innan landningen. Vilken solnedgång!!
FOTO: David Westlund
Peroy från Globträdet välkomnade oss på Nairobis flygplats. En fin människa med otroligt härlig spirit!


FOTO: David Westlund
YMCA! Ingången till boendet. Ni kan tro vi sjöng YMCA-låten under vistelsen!

Såhär kunde det se ut i rummen!






Amanda



Igår träffades vi ungdomar med Peroy och Magnus för att Peroy ville att vi skulle prata om upplevelser från resan, personliga reflekteringar och allt som kommer med!
Det var för det första jättekul att träffa Peroy igen som är hemma i Sverige och skönt att få prata ut så som vi gjorde. Tårar, skratt, allvar och en otrolig glädje! Vet inte hur många gånger jag sagt att vi är DREAMTEAM men det är verkligen så och vi klickar ju så otrooooligt bra! :D Tänk att det kan bli så bra?! Vi har träffats flera gånger sedan vi kom hem för snart en månad sen och jag fullkomligt älskar det! Vi sjunger och dansar och bara är. Alla har så fina personligheter och det är nästan magiskt hur Magnus har passat ihop oss!
Av oss ungdomar fick Peroy och Magnus varsin ram med ett foto på oss i och vi fick också ett inramat foto och USB-minnet! Så nu ska jag börja återberätta resan! Lovely, huh?

Amanda


Bara snön som fattas, eller...?

Ikväll var det julmys med fika och klappleken hemma hos mig! Har nu äntligen fått lite julkänsla med granen på plats, eld i brasan och jullåtar strömmandes ut ur högtalarna! Kvällen blev otroligt lyckad och det roligaste var nog när Oliver öppnade sina klappar och det var en Barbie och ett bodybutter med jordgubbsdoft, haha! Senare plockades även gitarren fram- för vad vore en kenya-gängsträff utan musik? :) På tisdag träffar vi Peroy från globträdet som tog hand om oss under resan, han flyger hit till Sverige och det ska bli underbart kul att se honom igen, ser fram emot det!!

Amanda


Hur gick det till när vi valdes ut....?

Tills det att jag fått bilder från alla som var med på resan väntar jag med att berätta vad vi gjorde alla dagar. Istället tänkte jag berätta om hur vi sex ungdomar från fem olika skolor i Eslövs Kommun blev utvalda!
Magnus kontaktade alla högstadieskolor och gymnasieskolan och bad lärare att nominera tänkbara ungdomar som skulle kunna representera Eslövs Kommun på konferensen av organisationen Globträdet i samarbete med FN. Kraven på ungdomarna var att de skulle ha goda kunskaper i engelska och våga tala språket, stå för sina åsikter och våga yttra dem, intresserade av samhällsfrågot samt vara bosatta i Eslövs kommun.
Efter en kortare intervju fick vi uppdraget att skriva ett brev som skulle inehålla en presentation av oss själva, varför just vi skulle få åka med, vad vi kunde tillföra och slutligen vår egen syn på situationen för världens barn idag.

 

Sagt och gjort! Jag satt länge och tänkte på vad jag skulle få med, hur jag skulle formulera mig och att få med en så rättvis bild av mig själv som möjligt.

I instruktionen för brevet stod där att det var många nominerade "så du är inte i Afrika ännu" men jag har sedan en tid tillbaka  haft inställningen att tänka mig in i situationen jag vill nå till och kände någonstans att detta var min chans.

Och så - en grå tisdag när jag satt på historielektionen, klar med alla mina uppgifter kollade jag min mail. Redan när jag såg att där var ett nytt från "Magnus Månsson" kunde jag ana. Men kunde det verkligen vara...? Det var det och jag blev så otroligt glad att det knappt går att förklara! Senare samma dag när jag cyklade genom stan till tandläkaren log jag och den gråa tisdagen var som bortspolad.


Denna resan har gett mig så mycket. Upplevelser, möten med en ny kultur och nya människor och den har öppnat så många dörrar och möjligheter. Jag menar - hur ofta får man chansen att stå och prata inför politiker och kunna påverka? Jag känner mig privilegad, tacksam och även en stolthet över mig själv!

FOTO: Magnus Månsson
The DreamTeam! Jag har fått dela denna upplevelse jag sent kommer glömma med nyfunna vänner för livet!
Från vänster: Erika (Bergagymnasiet), Jag (Bergagymnasiet), Elin (Ekenäs), Matilda (Ölycke), Oliver (Norrevång) och Erik (Källeberg)

Amanda

Inför Gymnasie- och vuxennämnden på måndag

Idag träffades jag och Erika över en fika för att prata lite om våra intryck av resan och för att komma fram till vilket/vilka budskap vi vill förmedla till politikerna på gymnasie- och vuxennämnden, för att kunna påverka.

Vi var överens om hur vi vill lägga upp det hela genom att lägga det på vår nivå - en ungdomlig nivå. Just för att politikerna ska få en så bra bild av hur vi har det som möjligt och för att vi tycker det är viktigt att de tar hänsyn till våra åsikter och ideer i deras fattande av beslut. Det är trots allt vi som ska ta över stafettpinnen efter dem, och leva efter de beslut som fattas idag. En mycket bra metafor då vi loppet kräver flera deltagare och det är generationen som idag fattar besluten som ska lämna över den till oss. Då är det viktigt att det är mer eller mindre samma pinne av samma färg och form vi leder vidare. Ännu något som är viktigt vid överlämningen är att den som lämnar springer med en liten bit för att sedan i förtroende släppa taget.

Nu ska vi lära oss av vuxna idag, utvecklas och förnya!


Det var jättekul att prata med Erika idag och jag känner en enorm trygghet när jag är med henne. Hon är rolig och lättsam, står fast vid vad hon tycker och hennes kunskaper från barn och fritidsprogrammet var till hjälp när vi funderade på hur vi skulle lägga upp presentationen. På måndag träffas vi med Magnus en stund innan för att förbereda ytterligare!

Amanda

Presentation!

Igår höll jag i en presentation om resan för mina lärare. Det var lite roligt med ombytta roller, jag som stod vid tavlan och de i bänkarna. Föredraget gick bra i stort sett men som alltid kan man utvecklas och nu vet jag vad jag ska lägga till/ta bort!
Amanda


RSS 2.0