Idag hade vi som sagt möte där vi planerade inför våren. Säger bara det, vilken enorm respons våra presentationer på kommunen har fått! Jättemånga hör av sig till Magnus och vill att vi ska komma och hålla föredrag. Närmst ligger kommunfullmäktige nu i slutet på Februari och sedan ska vi dra ut på en skol-turné i kommunen. Till varborg kommer barnen från Dandoras slum med sin pjäs "My Life" och det är tänkt att vi ska bo tillsammans ett par dagar, umgås och göra roliga aktiviteter! Sedan ska de hålla föreställningar för olika skolor i kommunen och ni får bara inte missa detta. Hör av er till era lärare och rektorer i Eslövs kommun så att ni visar intresse!
Det var roligt att träffa hela Kenya-gänget igen, känns som det var längesedan! Många skratt, intressanta diskussioner och såklart plockades en gitarr fram!
(iphone kvalitet!)
Från vänster: Oliver, Erik, Matilda, Erika, Magnus och Elin.
I torsdags var vi hela styrkan på sex ungdomar och Magnus på Hälsa- och trygghetsnämnden! Vi berättade kort om resan och våra lärdomar utifrån den. Alla som var med på mötet lyssnade uppmärksamt och man såg verkligen i deras ögon och ansiktsuttryck att de var tagna av det vi berättade! Sånt är alltid uppskattat när vi berättar om det vi upplevt. Roligast var när en dam frågade om vi inte borde berätta för människor vad vi varit med om under denna resan för att påverka och jag svarade att det är ju precis det vi gör nu! Många tummar upp fick jag över det svaret, roligt!
Dagen innan hade de i vår grupp som går i grundskolan haft ett föredrag/presentation för barn-och familjenämnen. Det händer mycket nu och det känns verkligen som de på stadshuset här i Eslöv lyssnar och påverkas av det vi säger. Härligt är det! Magnus var mycket nöjd med våra presentationer/föredrag och vi är glada över att få jobba med honom.
Idag var jag på lunchmöte om hur bilden av Eslöv är. Om jag förstod rätt så är det ett projekt om hur olika människors bild av Eslöv är och man pratar även om hur drömbilden ser ut. Det var första mötet idag och jag och Elin fick vara med tillsammans med politiker och tjänstemän. Mycket trevligt, intressant och maten var god!
Tanken är att det ska bli en så kallad "snackis" och att det ska spridas. Så.. Vill du vara med och dela din bild av Eslöv (naturligtvis bra om du är bosatt,jobbar etc här!) är det bara att komma till Sallius på onsdagar kl. 12.00 och det varar till ungefär 13.30. Lunchen står man för själv.
Kom igen nu, känner DU att DU har något du vill säga så tveka inte. Våga vara kaxig!
Ja det var en fråga som dök upp under föredraget för lärarna på skolavslutningen...
Svaret är rätt blandat så vi genom media ständigt blir påminda om hur fattigt människor kan leva i Afrika. Främst är det väl "bli fadder"-reklamer som visar bilder på barn i slumområden och allt detta gör ju att man blir medveten. Men för att verkligen förstå, känna lukten av en soptipp som är över 20m hög, komma hem till en familj i slummen på fem personer som bor i ett rum med två sängar, se människona på gatorna, hålla barnen i händerna... Det träffar rakt i hjärtat!
Nu är det viktigt att jag inte blir missförstådd. För visst kan man bli träffad rakt i hjärtat hemifrån med och känna att man vill hjälpa till på olika sätt och faktiskt göra det! Men det är en helt annan sak att ha varit på plats.
Igår när jag var på stan såg jag Nelson och hans fru stå och sälja julpynt och annat fint på torget. Självklart gick jag fram och hälsade och mitt redan bra humör steg till tusen! Vi sjöng jambo-låten mitt på torget här i Eslöv och pratade om resan. Väldigt trevligt och glädjen ligger fortfarande i!
Då var denna terminen slut och snart även året.. Det har varit ett fantastiskt år för min del! Efter avslutningen höll Erika och jag en presentation av vår resa för lärarna. Vi ville ha det lite spontant, inte en typisk reseåterberättelse och berätta om vad vi gjorde dag ett, två o.s.v. Så vi berättade kort om bakgrunden till resan och sen kom allt bara från hjärtat! Magnus fick en applåd trots att han inte var där när vi talade om vilket grymt gäng han samlat ihop! Det kändes som om många blev rörda och vår "taktik" blev ett rätt så vinnande koncept såhär för lärare en julavslutning!
"Byggnader från ovan. Tropiska träd börjar anas, torra av klimatet men så vackert utformade. Kronan, grenarna, stammen och med ett duns! greppade hjulen jordens yta. En ny kontinent. Ett nytt land. Jag andades in ett djupt andetag och tänkte "Nu är det på riktigt, det händer!"
Luften är fuktig, det tropiska klimatet går inte att ta miste om. När vi kom igenom den sista passkontrollen var det som att slå mot en osynlig vägg och väl på andra sidan går allting i slowmotion. Hur människorna rör och för sig. Står och väntar på sina väskor, pratar lite, går en bit. Så olikt oss som otåligt och stressade hejar fram våra väskor.
Synen var fantstiskt fascinerande, på ett sätt som iaktagelsen av en ny kultur kan vara!"
När vi kom fram till vårt boende fick vi oss en mindre chock. Standarden var helt olik det vi är vana vid hemma! Men redan efter att vi fått packa upp och bekanta oss lite gillade jag det. De sista dagarna sa vi alltid "Home Sweet Home" när vi kom hem efter dagen!
FOTO: Oliver Persson
Avfärd från Stadshuset den 17 november.
FOTO: Oliver Persson
På Kastrup. Alla ungdomarna och Nelson!
FOTO: Oliver Persson
Elin, Kristina från Eslövsbiståndscenter och Matilda på flyget till Amsterdam.
FOTO: Oliver Persson
Erika och jag en stund innan landningen. Vilken solnedgång!!
FOTO: David Westlund
Peroy från Globträdet välkomnade oss på Nairobis flygplats. En fin människa med otroligt härlig spirit!
FOTO: David Westlund
YMCA! Ingången till boendet. Ni kan tro vi sjöng YMCA-låten under vistelsen!
Igår träffades vi ungdomar med Peroy och Magnus för att Peroy ville att vi skulle prata om upplevelser från resan, personliga reflekteringar och allt som kommer med!
Det var för det första jättekul att träffa Peroy igen som är hemma i Sverige och skönt att få prata ut så som vi gjorde. Tårar, skratt, allvar och en otrolig glädje! Vet inte hur många gånger jag sagt att vi är DREAMTEAM men det är verkligen så och vi klickar ju så otrooooligt bra! :D Tänk att det kan bli så bra?! Vi har träffats flera gånger sedan vi kom hem för snart en månad sen och jag fullkomligt älskar det! Vi sjunger och dansar och bara är. Alla har så fina personligheter och det är nästan magiskt hur Magnus har passat ihop oss!
Av oss ungdomar fick Peroy och Magnus varsin ram med ett foto på oss i och vi fick också ett inramat foto och USB-minnet! Så nu ska jag börja återberätta resan! Lovely, huh?
Ikväll var det julmys med fika och klappleken hemma hos mig! Har nu äntligen fått lite julkänsla med granen på plats, eld i brasan och jullåtar strömmandes ut ur högtalarna! Kvällen blev otroligt lyckad och det roligaste var nog när Oliver öppnade sina klappar och det var en Barbie och ett bodybutter med jordgubbsdoft, haha! Senare plockades även gitarren fram- för vad vore en kenya-gängsträff utan musik? :) På tisdag träffar vi Peroy från globträdet som tog hand om oss under resan, han flyger hit till Sverige och det ska bli underbart kul att se honom igen, ser fram emot det!!
Tills det att jag fått bilder från alla som var med på resan väntar jag med att berätta vad vi gjorde alla dagar. Istället tänkte jag berätta om hur vi sex ungdomar från fem olika skolor i Eslövs Kommun blev utvalda!
Magnus kontaktade alla högstadieskolor och gymnasieskolan och bad lärare att nominera tänkbara ungdomar som skulle kunna representera Eslövs Kommun på konferensen av organisationen Globträdet i samarbete med FN. Kraven på ungdomarna var att de skulle ha goda kunskaper i engelska och våga tala språket, stå för sina åsikter och våga yttra dem, intresserade av samhällsfrågot samt vara bosatta i Eslövs kommun.
Efter en kortare intervju fick vi uppdraget att skriva ett brev som skulle inehålla en presentation av oss själva, varför just vi skulle få åka med, vad vi kunde tillföra och slutligen vår egen syn på situationen för världens barn idag.
Sagt och gjort! Jag satt länge och tänkte på vad jag skulle få med, hur jag skulle formulera mig och att få med en så rättvis bild av mig själv som möjligt.
I instruktionen för brevet stod där att det var många nominerade "så du är inte i Afrika ännu" men jag har sedan en tid tillbaka haft inställningen att tänka mig in i situationen jag vill nå till och kände någonstans att detta var min chans.
Och så - en grå tisdag när jag satt på historielektionen, klar med alla mina uppgifter kollade jag min mail. Redan när jag såg att där var ett nytt från "Magnus Månsson" kunde jag ana. Men kunde det verkligen vara...? Det var det och jag blev så otroligt glad att det knappt går att förklara! Senare samma dag när jag cyklade genom stan till tandläkaren log jag och den gråa tisdagen var som bortspolad.
Denna resan har gett mig så mycket. Upplevelser, möten med en ny kultur och nya människor och den har öppnat så många dörrar och möjligheter. Jag menar - hur ofta får man chansen att stå och prata inför politiker och kunna påverka? Jag känner mig privilegad, tacksam och även en stolthet över mig själv!
FOTO: Magnus Månsson
The DreamTeam! Jag har fått dela denna upplevelse jag sent kommer glömma med nyfunna vänner för livet!
Från vänster: Erika (Bergagymnasiet), Jag (Bergagymnasiet), Elin (Ekenäs), Matilda (Ölycke), Oliver (Norrevång) och Erik (Källeberg)
Idag träffades jag och Erika över en fika för att prata lite om våra intryck av resan och för att komma fram till vilket/vilka budskap vi vill förmedla till politikerna på gymnasie- och vuxennämnden, för att kunna påverka.
Vi var överens om hur vi vill lägga upp det hela genom att lägga det på vår nivå - en ungdomlig nivå. Just för att politikerna ska få en så bra bild av hur vi har det som möjligt och för att vi tycker det är viktigt att de tar hänsyn till våra åsikter och ideer i deras fattande av beslut. Det är trots allt vi som ska ta över stafettpinnen efter dem, och leva efter de beslut som fattas idag. En mycket bra metafor då vi loppet kräver flera deltagare och det är generationen som idag fattar besluten som ska lämna över den till oss. Då är det viktigt att det är mer eller mindre samma pinne av samma färg och form vi leder vidare. Ännu något som är viktigt vid överlämningen är att den som lämnar springer med en liten bit för att sedan i förtroende släppa taget.
Nu ska vi lära oss av vuxna idag, utvecklas och förnya!
Det var jättekul att prata med Erika idag och jag känner en enorm trygghet när jag är med henne. Hon är rolig och lättsam, står fast vid vad hon tycker och hennes kunskaper från barn och fritidsprogrammet var till hjälp när vi funderade på hur vi skulle lägga upp presentationen. På måndag träffas vi med Magnus en stund innan för att förbereda ytterligare!
Igår höll jag i en presentation om resan för mina lärare. Det var lite roligt med ombytta roller, jag som stod vid tavlan och de i bänkarna. Föredraget gick bra i stort sett men som alltid kan man utvecklas och nu vet jag vad jag ska lägga till/ta bort! Amanda
Kanske ni brukar skicka iväg julkort till nära och kära? Då kan man välja sina kort med lite extra omtanke och välja kort som stödjer olika organisationer och UNICEF låg närmst om hjärtat för min del.
UNICEF finns på plats i över 150 länder och kämpar för barns rätt till hälsovård, rent vatten, utbildning och skydd mot våld och övergrepp. Genom kortasken jag köpte skänktes 20 kronor och för de pengarna kan UNICEF till exempel ge ca 14 doser av medicin som skuddar barn mot den förlamande sjukdomen polio. Tänk vad 20 kronor kan göra!
Välj med extra omtanke du med! Välj vad som ligger just dig närmst om hjärtat. UNICEF, Cancerfonden, det gör lika mycket och det kan kännas som ett strå till en höstack men det betyder. Glöm aldrig det.
Underbart fina! I paketet finns 10st kort med kuvert och två motiv.
Tillbaka på svensk mark sedan några timmar tillbaka. Vilken resa! Vilka fina människor jag rest med och träffat nya. Just nu snurrar tankar och upplevelser helt vilt i huvudet på mig och jag vet inte riktigt var jag ska placera allting... Känslan av att vara maktlös men full av föjligheter, rik men ack så fattig ändå. Jag har förändrats. Kanske inte så märkvärdigt i denna stund, det är något som sker på djupet. Sakta men säkert sker det för att inom sin tid, när allt ligger på sin plats, komma upp till ytan som en färgstark fågel. Redo att bära i alla väder.
Låten som kommer påminna mig om resan vart jag mig än i världen vänder och som vi kämpat så för att lära oss!
Puuuh! Nu börjar jag känna nervositeten komma. Men fy vad underbart glad jag är ändå! Finner nästan inga ord. Väskan är packad och stängd, bara lägga ner det sista i handbagaget. Nu gäller det, vänner!
(Fortfarande nyduschad med blött hår...) Vi ses! :D
